Robert Moog (1934-2005)

Jag heter Walter Bäcklin och är sedan juni ny musikansvarig vid MusicPartner. Jag har sysslat med musik ända sedan jag fick min första synt 1981. Jag har gjort det mesta inom musik och ljudteknik, men min grund ligger i att jag varit med under den fantastiska utvecklingen av elektroniska instrument och inspelningsutrustning. En del av er kanske redan nu undrar varför jag valt rubriken som jag gjort, men det har sin speciella förklaring.

Just nu sitter jag och färdigställer ett arkiv med låtar som skall in i vår verksamhet och göras tillgängliga för er. Arkivet är en samling av de mest legendariska låtarna från 70-, 80- och 90-talet i originalversioner. Här återfinns soul och discolåtar med en charm och ett sväng som bara nya förutsättningar kunde skapa. Robert Moog uppfann en av dessa förutsättningar när han skapade den sk. MiniMoogen. Robert Moogs MiniMoog var den första riktiga synthen som var liten nog att ta med sig på turné och som de flesta hade råd med. Begränsningen var att man bara kunde spela en ton i taget och om man råkade överlappa flera toner medan man spelade klipptes tonerna av på ett väldigt speciellt sätt. Denna bieffekt gjorde att den blev grunden till det moderna soul, disco och funksoundet på 70-talet.
Robert Moog fick Polarpriset 2001 för att han skapat MiniMoogen och därigenom förändrat spelreglerna för musikinstrument för evigt. Tyvärr avled Robert 2005, men hans företag förvaltar hans goda namn genom att lansera nya produkter som är skapade med samma mål som förut; att inspirera till nya skapandeformer och möjligheter för musiker.

För att hedra Robert Moog startade företaget en stiftelse som heter ”Bob Moog Foundation” och en del av priset man betalar för deras produkter går dit. I höst släpper Moog en ny synth i en mycket begränsad upplaga. Den heter Sub 37 Tribute Edition och en stor del av pengarna som företaget tjänar och skänker till stiftelsen går till musikverksamhet i skolor i Asheville i USA. En länk till stiftelsen hittar ni här
moogfoundation.org

Det är svårt att inte bli hänförd när man lyssnar på musiken från 70- och 80-talet och inser att ett litet verktyg, som av många inte ens räknades som ett musikinstrument, öppnade dörren till så mycket skaparglädje. Efter att ha blivit inspirerad av det nya arkivet känns det som att jag måste beställa ett eget exemplar av den nya synten. Det är ju inte bara en cool pryl. Det är ett makalöst musikinstrument som kommer att beskrivas på samma sätt som Stradivarius fioler  om några hundra år.

Walter