Er musikkoordinator blir utbuad men får ändå rätt

Hemma efter lite semesteräventyr. Vad skönt det är att campa i husvagn eller bo i stuga, tycker dom flesta. Jag tycker det är ok ett par dagar, men när man måste gå hundra meter med en nyckel till toan och det tar 2 timmar att laga mat och kallingarna har inga fler sidor att vända och jag har lyckats sova emellan skarvarna i sängen så är det som att ta in på ett lyxhotell när man väl är hemma. Det verkar samtliga i familjen tycka.

Det ska bli lite grill fest ikväll och alla ber mig ta med musik...jaha du, det är inte enkelt. Senaste festen blev jag mobbad för mina svenska schlagers från svenskstoppstiden och uråldriga discon och partypop från 70-80-talet. Vår bekantskapskrets, kretsar runt 35-53 år så nog tycker man det ska passa. Icke sa Nicke!
"Har du inga nya låtar BWO eller Techno"
Blir lika trött varje gång. Jag vill ha musik som är rytmisk, tar tag i en och nostalgisk, inget enformigt snabbtåg som mullrar fram. Men jag har lärt mig att efter ett par drinkar senare och mycket senare, då duger min musik. Då står vi alla där och skriker i falsett att "Fredagskvällen bubblar det i blodet man är k....". Men mina värsta svensktoppsminnen har man tröttnat på så "är det konstigt att man längtar bort...Anna-Lena" eller Rose Garden gäller att parera in mellan drinkarna, då funkar dom lysande. Kan dom bara bugga så lurar jag dom med buggmusik som jag själv tycker om. Ja de kan bli vad som för man kan bugga till det mesta och alla är nöjda, men man kommer ju bara ihåg den nyktra biten, då jag spelade gammal musik och har glömt den sena nattmusiken (då jag också spelade gammal musik).

Visst är musik känslosamt?

Benny Carlsson
Festfixare &
Musikkoordinator